Det kändes som jag skulle dö på cykeln - så otränad var jag. Nu en dryg vecka senare och ett antal träningspass i kroppen börjar den där härliga cykelkänslan komma tillbaka.

Men det finns ett problem, jag sprang i söndags vilket är lika med träningsvärk! Fast själva träningsvärken är inte problemet, den är underbar att känna igen, nej det som är problemet är att det kryper i benen till tusen - kan inte vara still!

I går var jag ute och hojade i skogen med Hampus och Magnus igen. Frågan var om jag skulle vara i bättre form denna gång och undgå förnedring? Magnus som kan skogarna runt Hovslätt och Norrahammar utantill styrde upp oss i en brant, slingrig och lång backe i skogen. Det var alltså upp till bevis direkt! Plötsligt fanns "det" där. Den där härliga känslan som jag får när jag klättrar. Okej jag befinner mig inte i någon vidare form men känslan har hittat tillbaka - det gör inte bara ont längre!

Lera, lera, lera och ännu mera lera! Allt regn som kommit de senaste veckorna gjorde så vi såg ut som crossåkare som kört Novemberkåsan. När sedan den tysta maktkampen mellan mig och Hampus tog fart gällde det att ta snabbaste vägen - full fräs genom leran alltså, gärna för att spruta ner konkurrenten där bak extra mycket! Tyvärr kan jag inte skriva att jag körde ifrån honom men det kommer...