När Japan Cup inleds på söndag är det med blandade känslor jag kommer titta till resultatlistorna från tävlingen borta i öst. Ivan Basso är tillbaka efter sin, i dessa sammanhang korta avstängning, i italienska Liquigas.

Laget har uppträtt väldigt konstigt när det gäller affären med Ivan Basso genom att offentliggöra att de värvat en stjärncyklist till laget under dennes avstängningsperiod. Det är fruktansvärt illa! Vilka signaler sänder det ut? En fet spark förtjänar ledningen i Liquigas.


Börja nonchalera laget! Sluta köp supporterprylar med Liquigas logga på - jag vill inte se några mer äckelgröna tröjor när jag är ute och cyklar. Det ska kännas när man bryter mot antidopningsarbetets etik och moral.

Vad som gör den här historian ännu mer underlig är att när Liquigas hade Danilo Di Luca i laget och han blev avstängd tre månader under vinterhalvåret för att ha haft kontakt med Carlo Santuccione (inga bevis om dopning fanns, då Danilo haft Santuccione som läkare sedan barnsben - även om det luktar illa när den nämnda doktorns namn florerar i cykelsammanhang), valde lagledningen att sparka honom.

Liquigas har verkligen drabbats av dubbelmoral. För var på vägen någonstans försvann kampen mot dopningen när chansen att kontraktera Ivan Basso dök upp? Då kunde laget till och med acceptera att bli uteslutna ur ProTour - bara för att säkra Bassos namnteckning innan något annat "smutsigt" lag skulle lägga händerna på det svarta fåret.


Jag välkomnar inte Ivan Basso tillbaka till proffsklungan, men med dagens regler har han avtjänat sitt straff och ska få en ärlig andra chans att visa sin kapacitet som cyklist, denna gång med rent mjöl i påsen. Förhoppningsvis. Men det som svider i mina ögon är att Liquigas hade moralen att värva honom när han var avstängd! Usch jag mår illa när jag tänker på det...

Nu ska jag träna. Mountainbike i det fina vädret väntar!

Arrivederci
Mattias